ladydivine

Hm. Antar att man kanske borde börja med att presentera sig själv lite. Jag vet inte riktigt hur det funkar i bloggvärlden, det kanske är meningen att man ska ha eget space för sånt här men visst känns det väl lite mer "intimt" (varför älskar jag och använder det ordet så ofta!?) att skriva det i text än att göra det i punktform?

Hum. Okej. Så det här är jag.

Jag heter Caroline. Med C och E på slutet för att en gång för alla klargöra detta faktum. Ropar du på mig som Caroline, så har du förverkat dina chanser till vänskap hos mig, alternativt förlorat en redan befintlig sådan. Och alla vill väl vara vän med mig?

Så... kalla mig bara kort och gott för Carro så klarar du nog dig. Mitt efternamn tycker jag inte vidare värst om eftersom det kan leda till skrattanfall (och i nio fall av tio, och jo, jag har hört det mesta) och

felsägningar. Så vi skippar att ta upp det såvida du inte frågar.

Jag bor några mil utanför Örebro, i en liten "håla" som man klassiskt säger (Ha! Jag vet faktiskt en annan "håla" som är än mer "HÅLA" än vår eh... "håla").

Jag tog studenten i somras från Tullängsskolans Bygg och Hantverkslinje och kan nu stolt presentera mig målarlärling hos en av Örebros största målerifirmor... eh, ja. Det vill säga när jag fortfarande hade jobb där. Jävla finanskris.

Mitt absolut största intresse i livet har alltid varit hästar. Lite kort kan jag väl säga att jag började på ridskola när jag var 6 år, blev fodervärd på en häst som hette samma sak som en sommarmånad (men som inte var en sommarmånad att rida på) tills en vacker dag då min högsta dröm uppfylldes och jag fick en egen häst. Den gudomligaste av dem alla. Jag ville egentligen ha en stor, svart, vacker vildhäst. Jag fick min kompis drömhäst. Jag fick en vit (!) arab. En smutsig sådan (svart vore ju mycket mer praktiskt liksom).

Några år senare köpte vi en till. En bråkig vildhäst faktiskt som jag har pli på (ibland).

Gud vad jag saknar ridsolan.

Några andra intressen jag har är att prata, och faktiskt, lyssna. Ehum.... När jag inte pratar då. Fester är också en betydande del i mitt liv och något jag gärna skulle göra oftare men nu när man är arbetslös... ja. Du förstår. Konkreta saker jag gillar annars är tatuering och piercing. Har en tatuering på ett ställe som är lite svårt att lokalisera så... jag visar en bild istället. Ska någon gång pierca mig i tungan. När min mamma är död eller så.

Mina främsta egenskaper är att kunna döda offer med min oemotståndliga charm och omständighet. Ja det ena är ju bra i alla fall. Annars gillar jag själv min humor som ofta är skruvad och långsökt men jag kan verkligen få till det ibland. Tro mig.

Min vardagshumor (den jag använder mig av nu) är den jag hoppas går hem i stugorna.

Så! Nu känner ni mig in på skinnet.

Tror ni ja...

Ps. Det känns som om jag glömt nämna en MYCKET viktig detalj om mig själv. Jag är nämligen hopplöst chokladberoende, och när min kompis skulle förklara vad hon menade med ordet omständlig (ja, jag nämnde det tidigare i texten, så nu vet jag ju vad det är!) använde hon denna förklaring...

"Carro... det är som om du skulle gå runt i en stor ICA-affär, typ ICA-Maxi vid Eurostop, och istället för att gå direkt till CHOKLAAADEN så kollar du runt i HELA butiken innan du kommer dit. DET är att vara omständlig."